technotova

Jag tänkte skriva detta inlägg tidigare ikväll, men as usual krånglade blogg.se å det grövsta. Gah! Hursom, inlägget tänkte handla om äcklig mat och om hur jag tuggade på mini-kalamata oliver medan jag ögnade igenom en lista mindre trevliga tilltugg. Jag hade precis haft in en gratängform fylld med läckra rotfrukter (sötpotatis, vanlig potatis, morötter och lite rödlök) och småsurfade lite på aftonbladet. Deras lista är ingen suprise och 10 äckligaste maträtter? Jag betackar mig.  

Jag har alltid haft lätt att prata (mat)snusk; om varbölder och mögligt bröd, samtidigt som man sätter tänderna i grundskolans köttsoppa (flashback!). Jag har inte äcklats såsom jag vet att många andra kan när man hittar hårstrån i maten (not mine...) eller pratar tånaglar. Sedan är jag ju också liiiiiiiiiiiiite lätt överviktig... Anyhow, kanske borde man bli lite mindre rädd för att prova den där blodpuddingen (även om jag vet hur den görs) eller lutfisken, or lutefisk as they say "over there".

Look here, om du är lite lätt kräsmagad

Do not look here, om du är kräsmagad

Älskling, känner du för lite vin och ost ikväll? Casu Marzu, perhaps?




PS. Jag tänkte skriva om hur kineser gillar aphjärna, men där gick gränsen för vad även jag klarar av. Avskyvärt!