#yippie!

Förresten, talade jag om vilken goding som kommer i veckan...?


#marabou-limited-edition

I fredags promenerade jag lite inne på vårt ICA Maxi och handlade både lite suspekt frukt (pepino), enorma rödbetor och, såklart, helgens godis. Vad ser jag då?! Marabou's nya limited edition! Orient kallar de chokladen - bortglömda nötter säger jag. Dadlar och pistage, hallå! Pistage känns så -95, och dadlar känns jul 1983, typ. Sötsliskig är bara förnamnet på denna choklad.

När jag tänker orient får jag upp chili, curry och rejäl hetta! Hade det inte varit lite kul med lite chilismak? Det hade varit spännande om något!

Marabou Orient påminner mycket om frukt och mandel från samma märke, så jag kommer inte på långa vägar sakna denna limited edition som jag gjorde med Marabous Passion... Även om förpackningen är underbart vacker!

Smak: 3/5
Omslag/Design: 5/5
Dupes: Marabou Frukt & Mandel
Köpa igen: Nej


#jazzainfredagsnatten


Totally random, again!

Ni trodde aldrig jag skulle komma tillbaka, huh? Bloggen känns sådär lagom prioriterad när dagarna fylls med så mycket annat. Som: jobb, bio, böcker, sambo, några glas rosé (alltså inte varje dag!), vänner, hemmasysslor, facebook, växterna... You name it! Kanske kommer jag fylla bloggen med random stuff framöver - eller maybe not. Det tål att tänkas på.

För radera den vill jag ju inte - eller?

Jo, just det. Jag provade Baby Foot. Ni vet, den där japanska, superhypade fotpeelingen. Om vi säger såhär, fötterna är fina men golvet hemma är lyxbuffé de luxe till allehanda kvalster och annat lösdrivande äckelpäckel som gillar skinflagor. I'm just sayin'.


Spejat på stan

Alltså, imorse medan jag väntade på bussen mötte jag på en ung tjej (ok, jag är väl också rätt ung men hon var helt klart yngre) med en onepiece. HALLÅ?! Är det inte meningen att man ska ha den hemma i sin... ehum... egna lilla vrå? Eller har jag missförstått detta plagg totalt? Jag trodde den skulle fungera som sparkdräkt för vuxna, något att mysa i när man inte har en filt. Typ. HEMMA!

Att ränna runt på stan i detta plagg är för mig helt obegripligt! Samma aviga inställning gäller även: killar vars byxhäng är så lågt att man ser de bara benen mellan byxa och kalsong och tjejer som har ALLDELES för genomskinliga strumpbyxor och då i kombination med ALLDELES för lite för att skyla pastejköket. Vart fan tog stilkänslan vägen liksom? Tova says: go home and change!


När dagarna går så himla fort...

Aldrig trodde jag väl att jag skulle vakna upp kl. 6 en måndagmorgon och tänka: "Fan va gött med jobb idag". Det strider emot min lata natur, it really does! Att jag någonsin skulle gå upp kl. 6 - fem dagar i veckan är helt obegripligt. Men när man får jobba med världens bästa människor, med saker man är intresserade av och på det arbetsätt man allra helst vill - med InDesign, Photoshop och hemsida, ja, då vill man verkligen åka till jobbet! Dessutom verkar de gilla mitt arbete för dem än så länge, då jag fått förlängt fram till sommarn. Yey!

Och när man får små vardagliga "goodies" som färdig basilika, citronmeliss, kruksallad och blommor... Och några fribiljetter här och några tårtbitar där och ett ton med kaffe och choklad, ja då kan man inte annat än trivas!

LÖV my job! :D

Vad gör en controller?

Men ÅÅÅHHH! Måste se Solsidan och Time-Out i repris på TV4! Man känner sig ju smått efterbliven när marknadskoordinatorn vid första bästa fikarast börjar avslöja detaljer ur gårdagens (och TV-sveriges stora) snackis. Men jag lyckades klämma in ett tjockt pekfinger i vardera örat och LALALALALALA-ade lite så jag slapp höra.

Vid lunch hade jag no fear och frågade controllern vad hans jobb EGENTLIGEN innebär, vad han sysslar med, men det fick jag inget bra svar på... Han kontrollerar, typ? Dagens stora fråga: vad gör en controller?


The Muppets were in town

I helgen låg jag lågt med bloggningen - för när mamma och Malin (läs mupparna) kommer på besök gäller det att fokusera! Det som skulle blivit bio blev hemmakväll med Mello då mamma hade en grym tandvärk. Men, som små fjortisar som vi är stajlade vi varandra när vi hade tråkigt. Mamma fick korkskruvslockar och jag fick 80-talsfrilla, ni vet den där när allt hår ligger åt ett håll, som Kitty Jutbring typ. Borde fotat - det såg faktiskt inte så pjåkigt ut. Utväxten såg däremot förjävlig ut.

Tur att man ska fixa håret på torsdag så man ser respektabel ut igen.

Las Palmas!

Idag har jag bara ätit färdigmat - bjuden på lunch, chicken alfredo, av konsultchefen och lite sushi till middag på det. Me like!

Och när konsultchefen hälsade på idag fick jag även underbara nyheter. Minst, MINST jobb till 11 april. YEY! Det är som om de läste min lilla blogg (I wish liksom!). Men underbart hursom :) Bara fortsätta göra det man är bäst på och ge järnet!



Btw, har ni sett det HÄR klippet?! Garvar ihjäl mig varje gång...

Jobbigt - på så många sätt!

Inte ens 2 ½ timme har ni kvar - sedan kan ni inte se världens bästa dokumentärfilm (lagligt och gratis) längre!

Idag när jag stack hem strax efter 17 funderade jag lite på min tid på jobbet och insåg att dagarna formligen springer iväg! Jag tycker liksom att man hinner inte mer än sätta sig förrän det är dags att gå hem. Om jag har kul på jobbet? You bet! Sen att en av Sveriges bästa volleybollspelerskor är min kollega och arbetsledare gör ju inte jobbet sämre precis, tvärtom skulle jag vilja påstå!

Som jag säkert nämnt tidigare är jag uthyrd till ett företag, och uthyrningen sträcker sig fram till 11:e mars! Inte alls långt kvar alltså... Jag hoppas, önskar och vädjar om en förlängning. Arbetsplatsen är underbar på alla sätt, högt i tak, underbara kollegor och varierande och utmanande arbetsuppgifter. Jag kan bara göra mitt bästa och få dem att inse vilken tillgång jag är på arbetsplatsen. Jag vill jobba!

Dear Zachary

För några dagar sedan lästa jag om den, och häromdan fick jag tips om den. Och jag var bara tvungen att se den, "Dear Zachary". Aldrig har jag väl kastats mellan sorg, glädje, ilska och hopplöshet. Jag kan inte lämna några detaljer, för då lyckas jag säkert försäga mig. Tyvärr är dokumentären bara uppe till imorgon 23.59. MEN NI MÅSTE SE DEN! KLICKA HÄR!


Uppdatering om inte annat

Ibland slås jag av en tanke att ta bort bloggen - för ingen annan blogg blir väl så utfryst som min (av mig själv ska tilläggas)? När dagarna består av jobb från åtta till fem, marksysslor och (när vi inte jobbar om varandra) lite socialisering med sambo, ligger inte bloggen högt på min prio-lista. Eller kanske inte ligger alls på prio-listan... Jag vet inte.

London i slutet av januari var i alla fall så underbart! Ingen snö så långt ögat nådde, shopping och sightseeing. Men inget slår musikalen "Phantom of the Opera". F*cking genius!  Musiken, skådespelarna, rekvisitan... Jag är fortfarande mållös.

Men nu vet ni att jag lever och jobbar på. Och bloggar när jag känner för det!

Det går bra nu!

Det vore tjänstefel av mig att inte uppdatera er på veckornas senaste händelser. Förra torsdagen jobbade jag första dagen på mitt nya jobb! Numer är jag ambulerande tjänsteman på Poolia och uthyrd som säljassistent! Anställningen började också med en kick-off med bio och middag - yay! Och hockey dagen efter - YAY!

Och på torsdag flyger vi till London. Phantom on the Opera, shopping, god mat och gott sällskap. Kan det bli mycket bättre? Ska bli så underbart!

Det går bra nu!

Möten

Jobbcoachmötet gick väl... sådär. Hade inga förväntingar när jag kom, och blev inte mycket klokare när jag gick. Men vi ska ses om två veckor igen. Kanske har mötet sjunkit in lite mer, jag vet inte.

Möte nr. 2 med läkaren på vårdcentralen gick desto bättre, två salvor och blodtagning för utredning om eventuell b-vitamin (främst b2) samt järnbrist. Gillar när man får tid snabbt, får komma in på angiven tid och bli tagen på allvar. Att läkaren sedan sluddrar på bryten svenska tar vi inget extra för.



För att förtydliga - Hello Kitty-plåstret är mitt, och inte vårdcentralens.

Nya bloggåret 2011 - eller?

Nyårslöften 2011 är följande: Äta mer frukt (kan inte bli sämre än 0 i veckan liksom), röra mig mer (halvtimmespromenader räknas de med) och blogga mer (HAHAHA! We'll see about that!).

Aldrig har jag sett fram emot så mycket som jag gör nu, och jag hoppas på ett jobb inom en snar framtid. Även om det bara är ett vikariat skulle det betyda så mycket. Att få rutiner, känna mig behövd och göra en insats!

Men imorgon möte med jobbcoach, hur det går, well, det får ni höra imorgon.

Housewife in Baronhills

I brist på jobb får man sköta markservice ett tag. Och alla som känner mig vet att jag ska ha det riktigt tråkigt eller få gäster på besök för att jag ens ska överväga att plocka med klädhögen på golvet, dammråttorna under sängen eller cheeseballsen i soffan. Så nu är det riktigt illa när jag FRIVILLIGT (!!!) städar lägenheten.

Men vilket är det tråkigaste/äckligaste rummet att städa? Jo, det ska jag tala om för er! BADRUMMET! Som om det inte räckte med mitt eget kroppsavfall, man har ju en sambo att städa efter också. Urk... Toaletten, handfatet och badkaret är väl inte så farliga. Jag har liksom vant mig nu. Men avloppsbrunnen... Jag får kväljningar bara av att tänka på det. Hår, gamla schamporester och blött damm i en salig grådaskig blandning. Jocke får ta det när han kommer hem, jag klarar det bara inte!


Al Pitcher!

Efter att ha sett RAW Comedy Club ikväll på 5:an har jag en ny komikerfavorit - Al Pitcher!




Myyyyys och äta orm

Idag har ALLA julpyntat, bakat, myyyyyyyst och druckit glögg - och jag har inte gjort ett skit! Men det kanske beror på min minimala budget, min ångest inför jul som helgdag eller att jag helt enkelt inte bryr mig. Vilket är sorgligt då julen var min absoluta favorit bland alla högtider. Men imorgon tänker jag göra knäck. Alltid något.

Har ni förresten sett "Kinas mat" på SVT1 på torsdagar 20:30? Superhäftigt matprogram som alla foodjunkies bör se. Avsnitt 1-3 går att se på svt.se/play och handlar i tur och ordning om tofu, chili och orm (!). MÅSTE SES!


The Green Hornet el. Green Lantern?

2011 är det prämiär för två filmer som jag... har svårt att hålla isär måsta jag ärligt erkänna. Den första har premiär 21 januari och den andra kommer ha sin premiär (i USA) den 17 juni nästa år. Självklart pratar jag om The Green Hornet och Green Lantern, två actionhjältar och "green". Jag menar, visst är det lätt att blanda ihop dem båda?





The Green Hornet är i alla fall från början ett radioprogram och som började sändas den 31 januari 1936 och startade som serie (comic book, hallå!) år 1940. Likt alla andra superhjältar har han ett alterego, Britt Ried, och en följeslagare som heter Kato. Superkrafter då? Geni, mästerdektektiv och kampsportsmästare.

Green Lantern publicerades första gången år 1940 (vilket f*cking sammanträffande!) av DC Comics, ja ni vet, samma bolag som gett oss Batman, Stålmannen och Wonder Woman. Green Lantern heter egentligen Hal Jordan, och kan kasta plasmapilar (min översättning sucks, jag vet), använda sig av telepati och en hel massa annat dravel ni kan läsa mer om här. Green Lantern har mer en "flickvän" än kompanjon som heter Carol Ferris/Star Sapphire (ska bli min nya tag btw).

The Green Hornet kommer spelas av Seth Rogen (Knocked up, Kung Fu Panda m.fl) och Green Lantern kommer spelas av Ryan Reynolds (dreglar ner hela tangentbordet...). Så, vad ska man se? Gröna bålgetingen eller grön lykta? I'M SO EXCITED! Serieboks-film när den är som bäst!






Udda kärleksförklaring - typ

Jobbagarantimöte, snö, snö och åter snö. Örebro kan ibland vara vackert, spännande och alldeles, alldeles underbart - men Katrineholm kommer alltid vara hemma. K-håla, K-hole och Kattne, "alla känner alla", "alla har legat sked med alla" eller "vi har inga lediga jobb tyvärr" och så ser man att systersonen/dottern/kompisen får jobbar på samma plats man just frågat på bara några dagar senare. Katrineholm is a bitch - slap her.

Den man agar älskar man - eller?


Tidigare inlägg
RSS 2.0