technotova

Jag har insett att jag lever i ett vakuum - inte död men heller inte levande. Inte riktigt bra, men inte heller sådär dåligt. Men varför kan det aldrig bli bättre?

Jag känner mig bara så förvirrad, vad vill jag egentligen? Och de innehållslösa dagarna gör mig inte direkt på strålande humör, eller hjälper självförtroendet ett dugg. Att bara få tid att fundera mera har inte fungerat. Jag vill ha ett jobb där jag känner mig behövd, där jag kan få visa mina bästa sidor och bara att få göra något vettigt om dagarna skulle jag inte tacka nej till. Att bara vara kan vara skönt, när man förtjänar det.

Att leva i ovisshet om framtiden är nog det värsta jag varit med om - på länge. But I have faith in you Jobbgarantin, I really do.