Förresten, talade jag om vilken goding som kommer i veckan...?

I fredags promenerade jag lite inne på vårt ICA Maxi och handlade både lite suspekt frukt (pepino), enorma rödbetor och, såklart, helgens godis. Vad ser jag då?! Marabou's nya limited edition! Orient kallar de chokladen - bortglömda nötter säger jag. Dadlar och pistage, hallå! Pistage känns så -95, och dadlar känns jul 1983, typ. Sötsliskig är bara förnamnet på denna choklad.

Ni trodde aldrig jag skulle komma tillbaka, huh? Bloggen känns sådär lagom prioriterad när dagarna fylls med så mycket annat. Som: jobb, bio, böcker, sambo, några glas rosé (alltså inte varje dag!), vänner, hemmasysslor, facebook, växterna... You name it! Kanske kommer jag fylla bloggen med random stuff framöver - eller maybe not. Det tål att tänkas på.

För radera den vill jag ju inte - eller?

Jo, just det. Jag provade Baby Foot. Ni vet, den där japanska, superhypade fotpeelingen. Om vi säger såhär, fötterna är fina men golvet hemma är lyxbuffé de luxe till allehanda kvalster och annat lösdrivande äckelpäckel som gillar skinflagor. I'm just sayin'.

Alltså, imorse medan jag väntade på bussen mötte jag på en ung tjej (ok, jag är väl också rätt ung men hon var helt klart yngre) med en onepiece. HALLÅ?! Är det inte meningen att man ska ha den hemma i sin... ehum... egna lilla vrå? Eller har jag missförstått detta plagg totalt? Jag trodde den skulle fungera som sparkdräkt för vuxna, något att mysa i när man inte har en filt. Typ. HEMMA!

Att ränna runt på stan i detta plagg är för mig helt obegripligt! Samma aviga inställning gäller även: killar vars byxhäng är så lågt att man ser de bara benen mellan byxa och kalsong och tjejer som har ALLDELES för genomskinliga strumpbyxor och då i kombination med ALLDELES för lite för att skyla pastejköket. Vart fan tog stilkänslan vägen liksom? Tova says: go home and change!

Aldrig trodde jag väl att jag skulle vakna upp kl. 6 en måndagmorgon och tänka: "Fan va gött med jobb idag". Det strider emot min lata natur, it really does! Att jag någonsin skulle gå upp kl. 6 - fem dagar i veckan är helt obegripligt. Men när man får jobba med världens bästa människor, med saker man är intresserade av och på det arbetsätt man allra helst vill - med InDesign, Photoshop och hemsida, ja, då vill man verkligen åka till jobbet! Dessutom verkar de gilla mitt arbete för dem än så länge, då jag fått förlängt fram till sommarn. Yey!

Och när man får små vardagliga "goodies" som färdig basilika, citronmeliss, kruksallad och blommor... Och några fribiljetter här och några tårtbitar där och ett ton med kaffe och choklad, ja då kan man inte annat än trivas!

LÖV my job! :D

Men ÅÅÅHHH! Måste se Solsidan och Time-Out i repris på TV4! Man känner sig ju smått efterbliven när marknadskoordinatorn vid första bästa fikarast börjar avslöja detaljer ur gårdagens (och TV-sveriges stora) snackis. Men jag lyckades klämma in ett tjockt pekfinger i vardera örat och LALALALALALA-ade lite så jag slapp höra.

Vid lunch hade jag no fear och frågade controllern vad hans jobb EGENTLIGEN innebär, vad han sysslar med, men det fick jag inget bra svar på... Han kontrollerar, typ? Dagens stora fråga: vad gör en controller?

I helgen låg jag lågt med bloggningen - för när mamma och Malin (läs mupparna) kommer på besök gäller det att fokusera! Det som skulle blivit bio blev hemmakväll med Mello då mamma hade en grym tandvärk. Men, som små fjortisar som vi är stajlade vi varandra när vi hade tråkigt. Mamma fick korkskruvslockar och jag fick 80-talsfrilla, ni vet den där när allt hår ligger åt ett håll, som Kitty Jutbring typ. Borde fotat - det såg faktiskt inte så pjåkigt ut. Utväxten såg däremot förjävlig ut.

Tur att man ska fixa håret på torsdag så man ser respektabel ut igen.

Idag har jag bara ätit färdigmat - bjuden på lunch, chicken alfredo, av konsultchefen och lite sushi till middag på det. Me like!

Och när konsultchefen hälsade på idag fick jag även underbara nyheter. Minst, MINST jobb till 11 april. YEY! Det är som om de läste min lilla blogg (I wish liksom!). Men underbart hursom :) Bara fortsätta göra det man är bäst på och ge järnet!



Btw, har ni sett det HÄR klippet?! Garvar ihjäl mig varje gång...

Inte ens 2 ½ timme har ni kvar - sedan kan ni inte se världens bästa dokumentärfilm (lagligt och gratis) längre!

Idag när jag stack hem strax efter 17 funderade jag lite på min tid på jobbet och insåg att dagarna formligen springer iväg! Jag tycker liksom att man hinner inte mer än sätta sig förrän det är dags att gå hem. Om jag har kul på jobbet? You bet! Sen att en av Sveriges bästa volleybollspelerskor är min kollega och arbetsledare gör ju inte jobbet sämre precis, tvärtom skulle jag vilja påstå!

Som jag säkert nämnt tidigare är jag uthyrd till ett företag, och uthyrningen sträcker sig fram till 11:e mars! Inte alls långt kvar alltså... Jag hoppas, önskar och vädjar om en förlängning. Arbetsplatsen är underbar på alla sätt, högt i tak, underbara kollegor och varierande och utmanande arbetsuppgifter. Jag kan bara göra mitt bästa och få dem att inse vilken tillgång jag är på arbetsplatsen. Jag vill jobba!

I går zappades det vilt mellan sport, tv-spel och melodifestival. Lyckades zappa in mig lagom på Christian Walz - Like Suicide. Varför, VARFÖR röstades Brolle och Sanna Nielsen vidare, huh? Jag menar, karln har ju allt! Falsettröst, mörka, sexiga valpögon och skägg som man kan bosätta sig i när hyran blivit för hög. What's not to like liksom?

Ibland slås jag av en tanke att ta bort bloggen - för ingen annan blogg blir väl så utfryst som min (av mig själv ska tilläggas)? När dagarna består av jobb från åtta till fem, marksysslor och (när vi inte jobbar om varandra) lite socialisering med sambo, ligger inte bloggen högt på min prio-lista. Eller kanske inte ligger alls på prio-listan... Jag vet inte.

London i slutet av januari var i alla fall så underbart! Ingen snö så långt ögat nådde, shopping och sightseeing. Men inget slår musikalen "Phantom of the Opera". F*cking genius!  Musiken, skådespelarna, rekvisitan... Jag är fortfarande mållös.

Men nu vet ni att jag lever och jobbar på. Och bloggar när jag känner för det!

Det vore tjänstefel av mig att inte uppdatera er på veckornas senaste händelser. Förra torsdagen jobbade jag första dagen på mitt nya jobb! Numer är jag ambulerande tjänsteman på Poolia och uthyrd som säljassistent! Anställningen började också med en kick-off med bio och middag - yay! Och hockey dagen efter - YAY!

Och på torsdag flyger vi till London. Phantom on the Opera, shopping, god mat och gott sällskap. Kan det bli mycket bättre? Ska bli så underbart!

Det går bra nu!

Jobbcoachmötet gick väl... sådär. Hade inga förväntingar när jag kom, och blev inte mycket klokare när jag gick. Men vi ska ses om två veckor igen. Kanske har mötet sjunkit in lite mer, jag vet inte.

Möte nr. 2 med läkaren på vårdcentralen gick desto bättre, två salvor och blodtagning för utredning om eventuell b-vitamin (främst b2) samt järnbrist. Gillar när man får tid snabbt, får komma in på angiven tid och bli tagen på allvar. Att läkaren sedan sluddrar på bryten svenska tar vi inget extra för.



För att förtydliga - Hello Kitty-plåstret är mitt, och inte vårdcentralens.